Årskrönika 2009

Ja det får väl bli en årskrönika i år igen. Förr var det kul att skriva dom men nu vet jag inte om jag tycker det. Året startade i vart fall väldigt bra ur utställningsperspektiv. Pistage ställdes en av tre möjliga dagar som vinthundar har på My Dog. Uppfödare Marie visade honom hela vägen, de vann öppenklassen med Ck och Kiwi hade vunnit sin klass med Ck så jag hade två hundar som stod för certet. Pistage gick helt underbart och bland dessa vackra hundar kom han trea bästa hane efter Harley och Jack och jag var mer än överlycklig. Cert o SUCH. Vilken bra start!

Bestämde mig för att pausa Pistage lite och ställa Kiwi. Han ställdes på tre Nationella utställningar i Norge, där Ingunn visade honom i klassen och jag själv och Nicklas i Bir o Bim eftersom han blev bästa hane med Cert på samtliga dessa tre. Så kul och glädjande och välbehövligt. Han är fortfarande väldigt omogen i kroppen men domarna ser hans fördelar. Hade ju som mål att få ett NUCH i år men då får man ju ställa ut också och det blev inga fler utställningar i Norge detta år efter dessa tre och därmed inget NUCH men det är ingen brådska. Kiwi ställdes däremot ett par gånger i Sverige och har fått Ck på samtliga utställningar. Som sagt han har DET men är för omogen i konkurensen än men jag vet att det kommer.

För Karats och min del startade året med en helt underbart bra och suverän kurs i tävlingspsykologi med Niina Svartberg. Det var mest skyddsfolk och Marlene o jag, vi var på Stormvallen och det var verkligen toppen. Teori blandades med praktiska övningar både med och utan hund. Niina gav mig verkligen en tankeställare och jag har haft med mig det som jag mest tog till mig på kursen hela året. En av de bästa och mest givande hundkurser som jag gått genom åren.

Jag fick nys om en tävlingskurs inomhus i början av året för Mette Klavernes, frågade Jenny om hon ville hänga med och det sa hon inte nej till. Jag var nog lite tråkig för medan de andra tränade massa olika moment gick jag in för tre saker. Utskick och tempoväxlingar i framåtsändandet, ljudgivning samt stadgeövning vid inkallningen. Många nya tips och bra träning.

Lärde känna en ny salukiägare i Strömstad och vi har promenerat en del tillsammans och åkt på lure coursingträning. Pistage älskade dessa promenader och han och Faiza blev riktiga vänner. Kiwi tog sin lc-licens framåt våren och båda hundarna fick starta två tävlingar i år, jag är mycket nöjd, speciellt med den första. Fast jag måste erkänna att trots att ett par domare har förklarat bedömningen så har jag lite svårt att förstå hur de hinner se och tolka hundarna. Hundarna älskar i alla fall detta och vill inget hellre än att jaga luren, och matte har fått många nya vinthundsvänner genom denna sporten.

Tränade tävlingsmässig lydnad med gruppen hela våren och bestämde mig för att satsa på några elittävlingar strax innan sommaren. Jenny och jag tränade en del spår och uppletande också. Träffade Pernilla och vi tränade en del på olika klubbar, supert och båda vet vi vad den andre vill. Gick in för träningen seriöst igen och anmälde mig till några stycken och hade turen att komma med på några av dessa. Den första orkade jag inte runt på tiden, jag fick panik av lufthunger i skogen och det var bara att sätta sig ner, tårarna rann och Karat fattade inget, han spårade dock super och jag blev glad för det. Den andra fixade vi spår och uppletandet men lydnaden var katastrofal och jag vet inte varför. Hade lc i sikte dagen efter som vi skulle köra till men jag vet inte varför han ballade ur och det har ju inte hänt någon gång tidigare, lydnaden var verkligen katastrofal i ordets rätta betydelse.

Till den tredje tävlingen gick jag in i mig själv som en zombi i kupol. SchäferLena tog hand om Pistage o Kiwi medans Karat o jag åkte i den stekheta värmen till Nora. Allt kändes så avslappnat, visst var jag lite spänd när jag såg hur det kunde bli men jag njöt också. CERT o SBCH, Hurra!!! Vilken lycka och vilken härlig känsla att få dela den med de som stöttat mig hela kvällen. Målet med Karats tävlingskarriär är därmed uppnått.

En tidig morgon i maj kom det ett foto på en svart liten salukivalp helt nyfödd med orden "Gissa vem?" Valpen var den enda svarta i kullen och så fort den fötts så sa både Marie o Cia att den var till mig. Men jag visste ju inte om jag skulle ha en saluki till......

Samma vecka som Karat tog Cert i spår så åkte jag till Marie för att vara valpvakt åt de sex underbara valparna samt nio vuxna. Japp jag lärde mig namnen och kunde då se skillnad på de svarta, he he. Marie åkte med Pistage o syrran Zalza på vinthundsspecial i Danmark, de mellanlandade hos Anette i Helsingborg som har Pistage pappa Jason och första kvällen fick jag sms om att han var en riktig charmör min goa pojk. Sms kom det även de två följande dagarna från Danmark, Pistage blev bästa hane och tog Cert första dagen, syrran Zalza blev bästa tik och tog Cert, hon blev BIM och Pistage blev BIR och senare BIS 2, helt jäkla sjukt så glad jag var. Detta innebar DKUCH eller egentligen Nordisk utställningschampion, Pistage var inte ens tre år fyllda. Marie valde att stanna kvar och ställa dagen efter också trots att målet med resan var uppnått och det gick bra i ringen då också.

Fick under tiden lära känna valparna väldigt bra samt deras mamma Enya, en helt ljuvlig tik. Skulle nog kunna tänka mig att jobba som kennelflicka för så härliga dagar hade vi ;-) Karat blev tyvärr dålig och kräktes i tre veckor, försökte utreda var det var och efter röntgen så stod det klart att han svalt sin uppletandeboll när tävlingen var över. Han blev riktigt dålig och jag var inte säker på att han skulle klara sig innan operationen var genomförd. Han fick rehabiliteras hemma hos Marlene för det var enklast så med tanke på närhet till veterinär om bakslag. Det är helt ovärderligt att ha sådant stöd hos sin uppfödare i såna situationer, det lättade min börda betydligt. Konvalecensen har varit väldigt lång, pigg och allert är han ju och har varit mesta tiden men magen blir väl kanske inte lika tålig som den var innan bollhistorien.

Sommaren innehöll väldigt tät och nära kontakt med Marie, valpen som då kallades "Sulan" var ju som gjord för mig men jag var verkligen tveksam till en hund till. Sulan var underbar så det var inte det men skulle jag klara så många hundar med tanke på att en brukshund inom snar framtid var planerad. He he, ja vad kan jag säga annat än Tack till Marie som liksom hade bestämt sig långt innan mig att hunden skulle till mig och jag är så tacksam att Sulan numera Mango förgyller mina dagar. När bruksfolk säger att precis så där ska min nästa schäfer vara så blir jag helt varm inombords. Mango har en förmåga att charma folk var han än är och han gör mig så glad.

Började träna viltspår med alla hundarna under sensommaren och det är något som jag ska fortsätta med. Åkte på kennelläger, där Pernilla och jag lyxade oss med stort eget hus att bo i. Trevligt om än att jag inte tränade så mycket. Helgen efter var det boxerSM och för första gången besökte jag det utan att delta, kändes skönt. Äntligen fick vi också fira och skåla med äkta Champagne för Karats och mitt SBCH med goda vänner. Jag hade verkligen trevligt denna helgen.

Mia Jenny o jag åkte iväg på ett litet miniläger och det var viltspår och lydnadslydnad som gällde för mig, vi har det så trevligt och avslappnat och även här fick vi skåla med Champagne. Helgen avslutades med att vi alla tre började på höstens kurs för Mette Klavernes igen och nu hade jag helt nya moment att träna på, men framför allt har jag lagt tid på stadgeövningar som är så himla viktigt. Har dock inte blivit att jag anmält till någon tävling än.

Har under året spanat in massor av olika valpkullar vad gäller boxer och ett par andra raser att satsa på i brukset. Det är svårt. Ett tag satt jag nästan varje kväll vid datorn och läste om olika linjer men nu i vinter känns det som jag inte ska ha någon mer hund och jag är verkligen kluven. Bruks, både specialen och lydnaden är det som jag tycker är allra roligast att träna. Det har ju funnits ett par intressanta kullar i boxervärlden men jag har legat lågt.

Deltog i min första salukikonferens på hösten, oerhört intressant med väldigt bra föreläsare och trevlig samvaro, nya vänner och det är precis denna typ av kunskap som jag suktar efter.

Det som inte fick hända hände och jag känner en fruktansvärd sorg efter min älskade Pistage som inte finns mer. Jag mår riktigt dåligt av det och gråter mig ofta till sömns. Pistage min underbara saluki, så snäll, varm och go med glimten i ögat och bus i blicken. Det är verkligen tomt och jag har svårt att fatta och förstå att han inte finns mer. Jag älskar honom så högt och han var en stor trygghet. Jag fick verkligen veta vilka som fanns där för mig, salukimänniskor som jag knappt kände ringde och mailade, allt för att trösta. Boxerfolk som hade tagit Pistage till sitt hjärta - han var ju som en boxer......mailade långa och tröstande mail. Det är konstigt att människor som kanske inte står mig närmast i raserna är de som verkligen har hört av sig till mig flera gånger och förstår att sorgen och saknaden inte försvinner. Jenny och Mia har lika svårt som jag att fatta det och vi pratar ofta om Pistage och det känns bra tycker jag.  Pistage skulle ju ställas på internationella utställningar i olika länder i år också så det är inte med någon glädje jag spanar in utställningar och domare. Sov gott min älskade Pistage.

I december så åkte vi på vår årliga "Stora Stockholmsresa", trevligt som vanligt och det var avslappnat och mysigt att spana in de raser som jag är intresserad av.

Vad gäller icke hundrelaterade saker så vill jag inte skriva så mycket. Byggde om köket och la ny isolering i golvet, målade lite mer på huset och det är något som ska avslutas i år. Har lagt igen en del av trädgården och jag ska försöka fortsätta att göra den mer lättskött. Jobbade på jour/vc i våras, jobbet är kul men inte resten......jobbade sen på röntgen väldigt länge, superkul men där finns ju inget fast. Fick erbjudande om ett par fasta anställningar i Norge, tackade nej men jobbar ändå kvar på natten på en av tjänsterna och trivs helt suveränt. Jag har arbetat med akutsjukvård, IVA, jourverksamhet, hjärtövervakning, dialys, akutkirurgi m.m. och känner att även om jag gillar fart och snabba händelser så klarar inte min kropp av det längre. Jag är inte helt frisk och nattarbete är ju egentligen katastrofalt för mig men jag gillar mitt nya jobb som är lugnare så ett par månader till stannar jag i alla fall. Jag har väl haft det lyxigt i livet och fått de flesta  jobb som jag velat ha så därför är jag lugn vad gäller denna biten.

Min sjukdom har tagit mig på många trista resor och kulmen nåddes väl i år, blev misslyckade operationer, misslyckade behandlingar men jag har inte gått ner mig i det. Numera är jag piggare när jag är bättre men jag är också dåligare när mina värden är dåliga. Orkar inte så mycket och det blir mycket, sova. Har insett att livet är mer än att hålla igång och vara med på allt så jag har lagt om vardagen mycket.

Sen undrar jag varför alla saker måste gå sönder på en gång? Visserligen har jag haft de flesta sakerna i många år men ändå. För att ta några exempel så har under detta året följande saker pajat hemma:

Torktumlaren (kan klara mig utan)

Motorgräsklipparen

Cykeln (ja de kan totalhaverera)

Tvättmaskinerna!! Två stycken helt kaputt

Mobilen

Bilen (flera gånger ska väl tilläggas men nu la den av helt, bye, bye)

Motorsågen

Kylskåpet, pajade elektrikern!!!

Staketet med tillhörande sten (en stor buss körde ner det dagen innan jul och jag slipper att betala en krona men det har varit mycket jobb med det ändå)

Och till sist min ena stora gran föll under snöns tunga börda så för att få ner den säkert och ordentligt är en ny motorsåg högst på önskelistan.

Men det är bara materiella ting och även om jag behöver några av dem snarast så är det inte livsavgörande.

2010, hm vad har jag för planer? Vet knappt själv.

Karat, har ingen aning, men vi fortsätter väl träna viltspår och kanske lite lydnadslydnad. Han fyller sex år i år och jag hade ju tänkt att han skulle vara på topp vid sju år men vi har redan toppat två år för tidigt och några andra mål har jag inte direkt. Kanske ett Lp 3 men vi får se, har i så fall två 1:a pris kvar att fixa. Karat tycker att vardagen är tråkig just nu, det händer inte så mycket och matte har nästan pensionerat honom.

Pistage var ju den hund som skulle satsas på men det blir inte så.

Med Kiwi är mitt mål att han ska blir NUCH om han kan mogna lite i kroppen. Han är duktig på viltspår så eventuellt kanske vi provar på anlagstestet, i vart fall ska vi träna det mycket. Ligger nog lite lågt med lure coursing i år. Väntar tills båda hundarna förhoppningsvis har licens nästa år. Kiwi har haft det jobbigt efter att Pistage gick bort men nu har han kommit mig mycket närmare och vi har funnit varandra på ett helt nytt sätt. Förhppningsvis har jag lite bättre ekonomi och kan röntga honom i år också.

Mango den underbara positiva ska få träna en del lydnadslydnad, träna viltspår och  andra halvan av året börja med lure coursing och det ser vi fram emot. Får jag handler som ställer honom så anmäler vi nog till några utställningar också och det borde jag väl också träna på mer, att han ska stå fritt.

Ny brukshund - ja jag får se, letar gör jag men jag har inte bestämt om jag ska ligga lågt eller satsa. Det beror ju lite på vad det blir för intressanta valpar också.

Ska gå tävlingskursen för Mette Klavernes i Göteborg tillsammans med Jenny o Mia, den börjar i februari. Blandar nog och går växelvis med Karat o Mango. Ska gå två helgdagar kurs i Göteborg i uppletande för Anna-Lena Wendt, mest för ev kommande hund där jag vill ha nya tips på träning. En föreläsning om hundens fysik med Marie Söderström Lundberg blir det i Göteborg  och den ser vi verkligen fram emot, har också massor av frågor samt hoppas på att kunna boka egen tid med hund för henne. Ska till World Dog Show över midsommar med Jenny o fler som åker ner. Ser jag verkligen fram emot vare sig jag tar med hund eller inte. Ja det blir nog ett lugnare år och allt beror ju lite på hur det ser ut på valpfronten. Det var det på hundfronten.

Annat håller jag för mig själv men jag som brukar resa lite har ju inte fått gjort det de senaste åren, hoppas kunna få ihop pengar till en billig varm resa innan sommaren för jag skulle behöva det. Har inte så mycket mer mål än att jag hoppas behandlingarna jag får ska hålla i sig och ta så jag blir lite piggare i vardagen.

2009-05-17

Oj vilken helg det blev. Åkte i fredags tidigt iväg och träffade Mia för att babbla o fika i Varberg, skulle ju ha tränat också men det blev inte av. Karat, Pistage Kiwi o jag åkte vidare rill Hässleholm och bodde på ett mysigt hotell. Upp tidigt lördag morgon för att fixa hundarna och sen iväg till utställningen som inte låg mer än några hundra meter från hotellet. Kallt på morgonen, värmde upp Kiwi en bra stund och sen ställde Nicklas honom i unghundsklassen, det blev 1,1 m ed Ck. Pistage ställde jag själv i championklassen och vi kom trea. I bästa hane ställde jag Kiwi men han var så ofärdig i kroppen om man jämförde med de andra hanarna, ingen placering idag men jag är nöjd.

Vidare mot Nora där Karat o jag kommit med på en elitspårstävling, tyvärr blev det totalstopp i Jönköping där min bil la av helt. Hyrbil hem o by by till tävlingen, så även till bilen.
 

2009-05-10
 
I lördags fick Karat starta årets första tävling i elitspår. Han spårade suveränt och plockade pinnar för glatta livet. Tiden räckte dock inte till för matte.........var mycket nöjd ändå. Vidare till Norrköping för övernattning och vi hade det så mysigt. På söndag var det lure coursingtävling i Söderköping/Bråviken och både Pistage o Kiwi startade. Jag är mycket nöjd med båda mina älsklingar trots att det inte blev några direkta placeringar. Pistage kom på 18 plats och Kiwi på 23, båda var på rätt sida av tävlingen i alla fall, 46 stycken startade.
 

2009-04-20
 
En lång helg med både lure coursing tävling och utställning har det varit. Pistage, Kiwi och jag åkte tillsammans med Ingunn och hennes salukiflicka Coco på fredag eftermiddag till Laholm inför lördagens tävling. Fick på kvällen lärt mig lite mer exteriört om salukin, vilket var väldigt intressant. Upp tidigt lördag morgon, solen sken och det var underbart ute. Kiwi debuterade i dessa tävlingssammanhang och jag är mycket nöjd med hans båda lopp. Han var fokuserad och målmedveten, ute på jakt efter "haren" och gav järnet. Tyvärr blev det strul i tävlingen och enbart lopp ett räknades. Kiwi hamnade på en 12 plats av 37 startande saluki, 2,5 poäng från Cert, så man kan lugnt säga att matte var mer än nöjd.
Pistage gjorde en superbra tävling och han var endast 1 poäng ifrån Cert, 4:de bästa tid i tävlingen och en 7 placering av 37, vilka grabbar jag har. Oj vad hundarna och matte älskar detta. Vårt resesällskap Ingunn o Coco tog hem en 3dje placering och slog till med Cert, stort Grattis säger vi.
Söndag var det dags för Pistage att visa sin vackra sida på Dansk kennelklubbs-utställning. Han ligger hela tiden där framme vad gäller utställningar även om han inte går i topp så har han placeringar. Ingunn visade honom och vi föll på målsnöret, 2:a bästa hane är inte dåligt utan bra egentligen men vi fick inte med oss certet hem. Pistage är bara 2,5 år så vi har tiden för oss och han har ju gått bra. Tack Ingunn för att du följde med och visade min pojk. En mycket trevlig om än intensiv helg och hundarna har i båda grenarna visat framtassarna!!
 

2009-03-29
 
Idag åkte Pistage, Kiwi och jag tillsammans med Klara och Faiza till Bröndome för att träna lure coursing. Jag hade bara ett mål för dagen nämligen att Kiwi skulle få sin licens. Hade inte en tanke på att det inte skulle gå bra så fint och fokuserat som han har sprungit. Det var massor av folk och i första omgången var det ca 50 hundar som anmälde sig till start. Kiwi skulle springa i fjärde loppet. Jo han sprang väldigt snyggt men eftersom domaren ska se så de bla kan bli omsprungna och springa om annan hund så krävs det att även licenshunden springer rent och sköter sig. Det gjorde inte den lilla busen som ville leka så trots att Kiwi sprang rent kunde han ju inte blir godkänd. Fick pga detta dock hoppa in efter att han vilat lite och springa licensloppet med en annan hund. Nu skötte sig båda och det var helläckert att se när de gav järnet över fältet, det är en upplevelse. Kiwi blev klart godkänd och jag är så himla nöjd med hans fokusering och engagemang på fältet. Nu har båda mina saluki licens och kan tävla.
 

2009-03-14
 
Karat blev rasklubbsmästare vid elitspårtävlingen på Boxer-SM i augusti. Plaketten delades ut i samband med boxerfullmäktige i helgen. Eftersom jag inte var på plats så fick uppfödare Marléne gå fram och ta emot plaketten.